Idag provades kängorna i en lite mer ordentlig miljö än Uppsalas asfaltsbelagda cykelstråk. Det blev en milslång tur i Hågadalen-Nåstens naturreservat med packning på ryggen.
Packningen var lätt, i alla fall om man jämför med vad som kommer behövas på fjällvandringen. 11 kg vägde den i början av turen och 12 i slutet. Inte helt vanligt att plocka på sig vikt under promenadens gång kanske, men regnar det och man har en dåligt impregnerad säck så blir det som det blir.
Axlarna tog det förvånansvärt bra. Än så länge i alla fall. Vi får se hur det känns imorgon. Benen är jag lite mer oroad över. Bitvis var det över halvmetern med snö och en otränad yngling med packning på ryggen som klampar igenom ett så tjockt snötäcke riskerar att få en redig träningsvärk. Men den dagen den sorgen...
Betyget (hittills) av kängorna är också bra. De höll tätt och var väldigt bekväma, såväl i snön som på skogsmarken. Enda problemet var när det var is och man var tvungen att småparera glidningar hela tiden, men frågan är vilka skor som skulle klarat det bra. De fick vatten i sig på grund av att jag trampade igenom lite is på ett ställe, men trots det var kängorna fortfarande varma. Det var inte förrän jag kom hem som jag upptäckte att de hade tagit in vatten.
Kort sagt verkar all utrustning jag har fungera bra. Jag får snart hem en "ny" ryggsäck som är aningen längre än pappas gamla ramryggsäck av märket "Bävern". Det behövs nog, eftersom jag har lite för lång rygg för pappas säck. Jag ser fram emot att pröva den.
Men nu ska benen vilas!
