Betaversion av vandringsplan klar!

Ett första steg mot en fullständig etapplanering har tagits! Kartor har skrivits ut och sträckan har ritats in tillsammans med milsmarkeringar. Därmed blev det också lättare att få en översikt av hur stugorna ligger avståndsmässigt. Som det är planerat (i det här stadiet) blir det tältande i närheten av de stugor som finns, eftersom dessa verkar ligga på ganska lagomt inbördes avstånd. En dagsetapp mellan varje i de flesta fallen.

Nio övernattningar är inplanerade med två eventuella vilodagar som buffert. Man vet aldrig vad som händer. Om vädret blir dåligt eller om skavsåren lyckas hitta till fötterna. Dessutom är det väl inte helt nödvändigt att gå hela tiden bara för att man ska vandra? Lite kan man väl få slappa, antingen i kvällsregnet eller i kvällssolen, vi får se vilket det blir. Kanske till och med med ett kastspö i handen

Klart är i alla fall att det blir till att gå med solen i ryggen: Kvikkjokk-Ritsem, alltså. Känns på något sätt skönare att avsluta hela vandringen i högfjällsterräng efter att ha traskat igenom en björkdal, än tvärtom.

Så nu gäller det bara att planera mer i detalj, så mycket som det går. Det är svårt att hitta en tältplats enbart från en karta i skala 1:260 000. Men nu är en fjällkarta beställd, så fjällsemestern kommer närmare på alla sätt!

Nu har jag (nästan) allt

Idag fick jag min ryggsäck. Har köpt en Haglöfs Skarja på tradera och fått den hitskickad av min eminenta bror. Döm av min förvåning då jag idag öppnar paketet och ser att ryggsäcken är oanvänd. Helt oanvänd. De enda tecken på den som visade att den inte var köpt i butik idag var lite skrapmärken på ramens svarta färg (tack för det, Bussgods...). Skarjan är lite längre än den säck jag lånat av min far och har dessutom en skön dämpningsmatta precis där min pappas ryggsäck skaver. Att den är lättare är ju också bara ett plus.

Den enda lilla pusselbit som saknas nu är den billigaste: liggunderlag i skum. Clas Ohlson har ju ett för 79 kronor. Problemet är att det är mörkt, nästan svart. Jag vill gärna ha ett färgglatt liggunderlag som man kan använda som nödsignal i allra värsta fall.

Men jaja, i värsta fall får jag lägga på en tjuga och köpa naturkompaniets ljusblåa. Det tar jag tag i nästa vecka.

En första provtur

Idag provades kängorna i en lite mer ordentlig miljö än Uppsalas asfaltsbelagda cykelstråk. Det blev en milslång tur i Hågadalen-Nåstens naturreservat med packning på ryggen.

Packningen var lätt, i alla fall om man jämför med vad som kommer behövas på fjällvandringen. 11 kg vägde den i början av turen och 12 i slutet. Inte helt vanligt att plocka på sig vikt under promenadens gång kanske, men regnar det och man har en dåligt impregnerad säck så blir det som det blir.

Axlarna tog det förvånansvärt bra. Än så länge i alla fall. Vi får se hur det känns imorgon. Benen är jag lite mer oroad över. Bitvis var det över halvmetern med snö och en otränad yngling med packning på ryggen som klampar igenom ett så tjockt snötäcke riskerar att få en redig träningsvärk. Men den dagen den sorgen...

Betyget (hittills) av kängorna är också bra. De höll tätt och var väldigt bekväma, såväl i snön som på skogsmarken. Enda problemet var när det var is och man var tvungen att småparera glidningar hela tiden, men frågan är vilka skor som skulle klarat det bra. De fick vatten i sig på grund av att jag trampade igenom lite is på ett ställe, men trots det var kängorna fortfarande varma. Det var inte förrän jag kom hem som jag upptäckte att de hade tagit in vatten.

Kort sagt verkar all utrustning jag har fungera bra. Jag får snart hem en "ny" ryggsäck som är aningen längre än pappas gamla ramryggsäck av märket "Bävern". Det behövs nog, eftersom jag har lite för lång rygg för pappas säck. Jag ser fram emot att pröva den.

Men nu ska benen vilas!

Kängor införskaffade

Sådär ja. Ett steg närmare en vettig utrustning att ha med sig på fjället. Kängorna är inköpta och invaxade och ska provas på en lite mer normal promenadtur idag. Eventuellt kanske jag slänger på mig en halvtung ryggsäck. Vi får se hur jag känner om en halvtimme.
En alternativ ryggsäck är också inlånad. En något äldre ryggsäck av rammodell som verkar vara aningen bättre (om än lite mindre) än den militära jag har. Jag ska prova båda två när skorna är lite mer ingångna för att avgöra vilken jag ska öva mest med.

Kängor utvalda

Provade kängor igår igen och nu har jag bestämt mig. Det blir ett par Crispi Nevada Leather. De är inte bara sköna, utan de är dessutom utan Goretex-membran. De allra flesta jag diskuterat med har sagt att "nästa gång jag köper kängor så ska de vara utan GTX-membran". Just därför slår jag till och köper ett par utan på en gång, så slipper jag säga att nästa par ska minsann vara utan.

Nu gäller det bara att vänta, dels på att pengarna ska växa till sig så pass att jag har råd med kängorna och dels på att de kommer in i lager på butiken. De har tyvärr inte rätt storlek hemma utan jag får vänta tills början på april. Sen ska jag börja min vandringsträning!

Mör i kroppen

Första turen gjordes igår. Det blev en kort en som uppvärmning inför längre turer idag och imorgon. Vi skramlade väl ihop till en mil spårlös åkning i alla fall, med obligatoriskt fika i nygrävt vindskydd samt spaning efter ripor.

Jag blev till ryggsäcksbärare och fick låna pappas gamla Bävern-ryggsäck monterad på en bärmes av stål. Till min förvåning är den betydligt skönare att bära än det åbäke som jag har tänkt använda i sommar (som dessutom nu har blivit lappat för på grund av konstruktionsfel vid ramens översta del).

Så nu ställs jag inför ett beslut. Ska jag låna pappas ryggsäck även i sommar? Jag får fundera över det och känna hur det känns efter turen idag. Jag har utsett mig själv till ryggsäcksbärare även den här gången, mest för att få träning. Jag ska nog även ta och låna den lite längre fram när våren börjar ta fart och man kan börja vandra i skogen. Jag kan ju i vilket fall inte börja vandringsträna förrän jag har fått tag på ett par vettiga vandringskängor...

Fjällsemester

Så är det äntligen dags. Bilen är fullpackad och det är dags att ge sig av västerut, mot Sälenfjällen. Vädret verkar bli toppen de första dagarna däruppe och jag ser fram emot kortare dagsturer på kalfjället.

Sälenfjällen är inte de bästa för utförsåkning, lite väl platta, men nog så underbara för turåkning. Att få ta sig till en av fjällstugorna, sätta sig ner i snön utanför och avnjuta en kaffe med smörgås i den sagolika snötyngda tystnaden. Jag har inte varit upp på flera år som det är nu, så jag ser verkligen fram emot det här.

Nya kängor: ett måste

Eftersom det är dags för en liten fjällsemester nu i dagarna och jag packar i min vandringsryggsäck så tog jag tillfället i akt igår kväll och tog en promenad med väskan på ryggen. Det blev genast uppenbart att jag inte ens kan börja träna att traska med väskan på ryggen utan ett par ordentliga kängor på fötterna.

Skodonen jag hade på fötterna var ett par Polarcat softshell-promenadskor, det vill säga skor utan någon som helst dämpning eller steghjälp. Det märktes fort vad mycket sulan gör när det gäller skydd för foten. Redan efter en kort promenad började det värka under vänster fot och jag var tvungen att ge mig.

Så, kängor är därför nästa sak som ska införskaffas, just för att jag ska kunna börja vandringsträna. De jag har i sikte nu är ett par Crispi Nevada Leather. De verkar ha fått bra recensioner och ingen (på utsidan.se i alla fall) verkar ha något dåligt att säga om dem. De kostar lite mer än vad jag hade tänkt, men efter att ha provat Lundhags Scout så kanske det är värt det. Scouten skar in väldigt i sidan på foten när man vinklade benet lite och simulerade "att gå på skrå". Visserligen blir det kanske bättre när man har fått gå in den ett tag, men jag tar nog hellre en vadderad känga med bättre vriststöd än Scout.

De är väl bra för olika saker, antar jag, men jag vill ha en allroundkänga som räcker länge och som jag inte känner att jag vill byta ut. Ska man lägga ~2500 på ett par skor så ska man banne mig inte ångra sig efter ett halvår...

Ny utrustning

Lagom till att tentan var över kunde jag hämta ut mitt paket från Idefixteko.se. De hade rea och jag passade på att köpa ett par softshellbyxor till ett ganska lågt pris. Jag kompletterade det med en tjockare bomullsskjorta som kan bli skön att ha som yttersta plagg under dagens varmaste timmar. Bomull torkar visserligen lite långsamt, men har man funktionskläder under är det ju bara skjortan som blir fuktig.

Idag ska jag ta mig iväg till naturkompaniet och prova kängor. Jag har funderingar på Lundhags Scout. Skalkängor är ju det jag är van att gå i och dessutom, till det priset och hur länge de verkar hålla, verkar Scout vara ett riktigt kap. Jag ska prata lite mer med de på affären och höra om de har något annat att rekommendera i samma prisklass.

Ska även ta med den nya kameran och prova den i en annan miljö än bara hemma i lägenheten. Ska prova att både filma och fota lite.

Softshellbyxorna (från Didrikssons)ska provas i början på nästa vecka när det är dags för lite skidåkning i Sälen. På längden såklart.

Första steget

Passade på att starta den här bloggen ungefär samtidigt som jag slängde på mig den stora ryggsäcken igen för första gången på 1½ år. Senast var under en tågluff nere på kontinenten. Ryggsäcken har varit långt ifrån fullastad de senaste dagarna. Det är lika bra att man börjar lätt så att man slipper värk efter redan första gången och tröttnar ur innan man ens har börjat.

Säcken behöver gås över lite grann. Lite småhål och revor som behöver ordnas till. Vissa av de delar som började repa upp sig är redan reparerade. Tändaren åkte fram och efter ett par minuters brännande var det klart. Ibland är man glad över att saker är gjorda av nylon.

Ryggsäcken har jag fyllt med kurslitteratur och lite handdukar för att få lite mer struktur på själva packandet. Vandringssäcken är ju lite att gå till överdrift bara för kurslitteratur och några anteckningsböcker, men det är nog lika bra att ta varje chans att försöka vänja axlarna och ryggen. Hittills känns det i alla fall bra.

Samtidigt har jag börjat skissa i huvudet på en plan för en fjällvandring. Det gäller ju att jobb och alla andra evenemang passar ihop för att jag ska ha tid. I värsta fall får det bli en sensommar/förhöst-vandring. Det jag har i huvudet nu är i alla fall Abisko-Nikkaluokta, alternativt Nikkaluokta-Vietas. Jag ska leta lite mer på utsidan.se för att få lite mer tips från mer erfarna vandrare hur lång tid det kan ta. Men konditionen hoppas jag ska vara minsta problemet när sommaren väl har kommit.